Omläst: Nej

Uppföljare: 

Jag gillar Sonya Sones men har ju tidigare bara läst tre böcker av henne på svenska. Nu läste jag på svenska,och det var mycket bättre. Som ni kanske vet så är Sonya Sones böcker skrivna på vers och den här boken är inte ett undantag. Det är väldigt intressant med böcker skriva på vers,tror dock bara jag läst fem.

Sonya är en skicklig författare och hon är bra på sin sak. 

Handligen må vara intressant,men det är språket som grejen.

Handlingen är lite av en självbiografi,men ändå inte. Sonya sones berättade att hennes syster blev psykiskt sjuk(eller något sånt) i sitt tacktal. Jag tycker det var intressant att se hur alla i systerns omgivning reagerade på sammanbrottet och så. Annars så var den inte så himla speciell,bortsett från språket. 

 

Cookie var en blyg tjej som jag tyckte om,för hon slutade inte träffa sin syster bara för att she went crazy,utan hon fortsatte träffa henne. Hon klarade sig utan vänner och jag tyckte om henne.

Okay. This is a shitty review,men jag har inte så mycket åsikter om boken och jag vill hellre läsa i Harry Potter and the prisoner of Azkaban som ni kanske förstår :) 

Jag tipsar om boken ifall ni gillar Sonya Sones men vill ni börja läsa hennes böcker ska ni börja med någon av hennes andra böcker,för dem är definitivt bättre.

 

 

- Språket